I gårkväll såg jag ett program med Sanne Salomonsen. Programmet handlade om hur hon överlevt sedan hon fick en blodpropp i hjärnan. Sanne lever ensam & har en son som är hennes allt. Det berörde mig oerhört detta & jag satt där och kände hur hela jag fylldes av beundran för denna människa. Hur stark hon är.Hur hon gått vidare och hur hennes inställning till livet är idag.Hela det här programmet fick mig att tänka på hur jag själv, och säkert många med mig, tar livet förgivet.
Hon hade tatuerat in ett ordspråk på armen som jag dessvärre inte kommer ihåg ordagrant, men nåt i stil med att man ska tacka för varje dag som man får leva & för allt & alla som man har omkring sig.
Och det vill jag göra idag, jag vill hylla mitt liv,min familj,mina vänner & allt som jag hitills varit med om. Att jag är tacksam för att jag får leva & att mina små ilandsproblem är en fis i rymden!
Jag tycker att det är tragiskt att det ska behöva hända någonting innan man uppskattar det man har.
Därför tycker jag att det är viktigt att ta vara på varje dag, vem vet vad som händer imorgon. Jag har själv ett motto som jag försöker leva efter. Detta har även jag tatuerat in & det kommer att följa med mig livet ut, det är också en hyllning till en väldigt speciell person som jag har äran att få ha i mitt liv. Mitt motto vill jag dela med mig av och därmed önska er alla en trevlig helg!
"Face your fears Live your Dreams"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar