Så kom då kvällen som jag & Kajsa väntat på. Lisa Nilssons 20 års jubileum på Berns, och det var MAGISKT! Kajsa & jag har sedan vi var tonåringar sjungit mycket av Lisas låtar & har allt sedan dess följt henne & de album som släppts.
Första timmen stog jag med gråten i halsen för nästan varje sång som hon sjöng, så mycket minnen som blommade upp på både gott & ont. Och det var jag inte ensam om, hon berörde nog alla där inne med sin ljuva stämma & de allvarliga texterna. Tre medelålders kvinnor stog framför mig & torkade tårarna allt som oftast, kramade om varandra nu och då, och log lite fånigt mot mig där jag stog som om de skämdes. Jag log tillbaka.
Lisa strålade de tre timmarna igenom, hon berättade om gamla minnen, hyllade sin man & barn, vänner & familj. Talade om Brasilien & om sin kärlek till detta land, talade om hur det var att vara mamma & att hon pga alla hormoner som spökade, valt att inte sjunga vissa låtar då det blev för känslomässigt för henne. Så låtar som Långsamt farväl & Kajsas favorit Sanna ögonblick fick vi inte höra, men jag lovar, det gjorde inget.
Kvällens gäst var Stephen Simmonds, precis som både jag & Kajsa hade hoppats på! Jag har inga ord..dessa två sångfåglar tillsammans är MAGI!
Hon avslutade kvällen med Unforgettable iförd en svart glittrande klänning & publiken var trollbunden.
Min absoluta favorit var Säg det igen, som framfördes med sån inlevelse att jag inte kan beskriva,jag blev otroligt berörd, mycket också för att låten får mig att minnas mitt först år i Australien som var ett av de lyckligaste åren hittills i mitt liv.
Lisa spelar imorgon onsdag igen, för er som inte har något för er, och om det finns biljetter kvar GÅ DIT, ni kommer inte att ångra er, det kan jag gå i god för!
Nattinatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar