När man sitter på pendeltåget/tunnelbanan eller bussen,så går det liksom inte att undvika att folk pratar omkring en. Det tisslas & tasslas människor emellan, det finns dom som pratar i mobiltelefonen, och så finns det dom som pratar i mobiltelefonen och tror att dom är själva där dom sitter. Idag råkade jag höra på, ska vi kalla henne "blondinbella lookalike", när hon sitter och berättar om en händelse som var extremt pinsam. Kändes lite "jobbigt" när man sitter där och hör ALLT som sägs och att personen i fråga inte alls tänker på att vi andra HÖR. Högt pratade hon också flickebarnet. Mitt emot sitter en mamma & hennes yngre son,som givetvis också hör vad som sägs. Jag ser hur denna arma moder helst vill hålla för öronen på sin son, men gör det inte. När historien är färdigberättad & "blondinbella" lyssnar på vad den andre personen säger tillbaka till henne säger den lille gossen:
- Inte loligt...
Hela vagnen börjar att skratta. "Blondinbella" inser nu vad som hänt och blir så röd i ansiktet att jag ser ett stoppljus framför mig. Med sina skyhöga klackar, korta kjol, snygg kort skinnjacka & sitt blonda lockiga hår springer hon av vid nästa stopp, och det är precis som om hela vagnen tycker synd om henne. Samtidigt som jag tror att vi alla tänker vad den lille gossen sa igen:
- Inte loligt.
Eller jo, det är riktigt loligt faktiskt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar