Det är fredag, jag cyklar till jobbet & njuter av vilken underbar morgon det är. Jag har ett möte kl 09.15 med Andreas för att diskutera det sista ang filmmaterialet som jag ska skjuta.
Jag gläds åt att jag ska åka till GBG morgonen efter. Jag kommer i en kurva på väg mot västerbron, jag får möte av en man i hög fart, jag parerar,han med, det smäller, rejält..
I luften vet jag att jag tänker "helvete, axeln inte axeln, jag har inte tid med det här" sen svartnar det..
Tittar upp, polisen är på plats, de tar uppgifter av den andra mannen, jag kan inte prata, knappt andas, det gör ont. Blod rinner från fingret..
Polisen lyfter in mig i bilen, åker till akuten. Läkaren tittar på mig pratar med mig, jag är i chock & säger att det gör ont.
Röntgen visar att mitt nyckelben är helt av, de måste operera in ett plaströr. Samma sida som jag opererade för 4 månader sen. Jag tror inte att det är sant. Läkaren säger att de inte har någon tid för operation just då..
- Vi ringer på måndag & meddelar om när du får en tid, OK?
De skickar hem mig med morfintabletter & citodon..Jag fattar ingenting. Lex hämtar mig, väl hemma kommer värken i övriga kroppen, min andra hand, mitt knä, min rygg..
Mina kläder är sönderrivna av asfalten, jag kan inte ta av mig dom, det gör för ont.
Bryter ihop...värken har inga gränser, jag är yr.
Mina föräldrar får åka ner för att kunna hjälpa mig. Jag kan inte ligga ner, kan knappt sätta mig ner själv..
Söndag & akuten igen, jag står inte ut, tabletterna hjälper inte..11 timmar..va fan betyder akuten egentligen?
De vill gipsa min andra hand, men jag vägrar, jag kan isf inte göra någonting själv då min vänstra arm är i mitella.
De hävdar fortfarande att detta inte är tillräckligt hög prioritet för att opereras, WHAT, benet sticker ut innanför skinnet?Min mamma stannar några dagar extra för att hjälpa mig. Jag får tid på måndag nästa vecka.
Det är ett skämt, jag ska gå i 10 dagar med detta, gå på morfin & enligt läkaren "bara ta det lugnt"..
Många hävdar att jag hade "tur i oturen" & ja visst, men jag hävdar att det inte hade behövt hända alls...Och framförallt har jag aldrig känt mig så förnedrad & maktlös i hela mitt liv.
Att ge till dom rika & ta ifrån dom fattiga..vad betalar vi skatt för i det här landet?
Jag lider med dig vännen! Kan inte fatta att de kan göra så på akuten när benet är av! Hoppas att du står ut de sista dagarna nu vännen. Tänker på dig! Kram Karin
SvaraRaderaÅh,tack fina!
SvaraRaderaDet är bara att bita ihop..vänners kärlek & omtanke ger så mycket energi & livsglädje att jag är överväldigad!
Då går det lättare på nåt sätt!
Kraam